MY MALTA LIFE

Men hallå. Redan 20/11? Det betyder att det är 33 dagar tills jag flyger hem till Sverige igen. Men ännu sjukare, är att det redan gått 2 månader sedan jag var hemma sist. Känns som att det var 2 veckor sedan typ. Wow, om ekonomin och schemat tillåter att jag kan flyga hem till Sverige varannan eller var tredje månad så kommer jag göra det. Det skulle dock innebära x antal fler år på Malta, hehe. 

 

Jag har haft en vecka full av introduktion och inlärning på nya jobbet och det har varit ansträngande för huvudet men samtidigt jättekul! Känner att jag äntligen har hittat rätt efter två års av famlande bland massa olika bolag. Dock så har alla tidigare arbeten varit viktiga för mig och jag har fått så mycket kunskap och lärdom som gjort mig tillräckligt kvalificerat för mitt nya jobb. 

 

I fredags så blev det friday beer med nya kollegorna en liten stund och sedan hem för att göra sig iordning, och sen vidare till SIGMAs avslutningsfest. Det var kö(!) för att få komma in, vilket inte är så speciellt vanligt. Det var dessutom riktigt blåsigt ute, så då fick jag riktig flashback till alla festkvällar i Sverige när man stått i kö in till nattklubbarna. Det är ju liksom vardag där hemma. Väl inne på festen så var det tyvärr inte så kul. Överdrivet dyra priser i baren och varken jag eller mitt sällskap var i rätt stämning. Efter någon timme eller så, så drog vi oss vidare. Vilket senare blev efterfest till 07.00 på morgonen. 

 

Igår var jag till vetrinären med kissarna. Daphnes styg skulle bort. Allt såg bra ut så det var skönt. Resten av dagen igår så hängde jag bara hemma och tog det lugnt. Klockan började bli sent och jag bestämde mig för att gå och lägga mig. Inser då att ytterdörren står på glänt.. Nexus hade lekt med en tassel som jag har hänger på handtaget tidigare under kvällen, men jag märkte alltid att dörren öppnades.. Inser i samma veva att jag inte har sett till Nexus på ett tag. Kollar ut mot gatan och ser igen katt. Får panik och drar på mig skona och kattmat för att ut och locka på honom. 

Min första tanke var att han sprungit ut från gränden och sedan blivit vilsen på "stora gatan". Jag skrek rakt ut och tårarna började rinna. Min älskade Nexus. Vart kunde han ha tagit vägen. Daphne stod på golvet och jamade hysteriskt. Hon var väl lika förtivlad hon över att han var borta. 

 

Jag kom sedan på att han kanske kan sitta i trädet utanför min entré, så jag började ropa och skramla med kattgodiset, och då hör jag ett jamande från trädet. Jag blev så lycklig, men samtidigt besvärad då jag insåg att han var riktigt högt uppe och att jag inte skulle nå honom. 

 

Efter att ha stått på en stol och ropat och lockat på honom med favvogodiset så lyckades jag nå hans halsband och sedan dra ner honom tills jag kunde bära honom. 

 

Jävla katt och klättra upp i trädet så fort han får chansen, haha. Men så glad att han inte hade sprungit iväg längre än så. 

 

Idag är det söndag och jag har inga större planer för dagen. Senare ikväll så ska jag ut och gå eller springa tänkte jag. Just nu så lyssnar jag på podcasts och myser med kissarna. 

 

/HANNA.