Godmorgon.Fick för mig att jag skulle hitta ett gammalt inlägg från samma tid förra året för att se vad jag gjorde just då. Om jag tänker tillbaka så var jag ganska ny på Malta på den tiden, men då kände man sig ju redan som hemma och att man hade gjort allt, men idag, ungefär ett år senare så inser jag att jag aldrig kommer att bli helt klart med Malta.
När jag gick in på min gamla blogg så hittade jag ett inlägg som fick mig att stanna upp. Inlägget skrev jag den 3de April, och ungefär 3 veckor senare så somnade vår fina morfar in. Jag skrev "snart kommer jag hem till Melby", vilket jag gjorde. Men då fanns du inte kvar, och det gjorde så ont.
Ett år har gått, det har varit ett år av sorg och saknad, men också mycket bearbetning. Jag kan äntligen känna lite glädje när jag tänker på morfar, och jag försöker att minnas de åren innan sjukdomen tog över, men när jag läser texten nedanför så får jag en stor klump i halsgropen. Jag kommer ihåg hur fruktansvärt det var att "kolla på" när livet bit för bit försvann från min morfar.
Utdrag från alltommalta.com/Hanna.
April 2015
"Jag har förstått att min morfar inte kommer att bli 100 år, jag har förstått att han inte kommer att finnas med oss länge till, och jag har förstått att han inte vill leva längre. Jag har accepterat vad som har hänt och vad som kommer att hända. Han är vårt allt och det han vill, det vill vi också!
Den här processen har fått mig att helt enkelt bli tvungen att öppna mitt hjärta och dela med mig av mina tankar, funderingar och även min sorg kring detta.
Jag försöker se saker på det viset att allt ont har med sig något gott. Och kanske så har denna hemska process gjort mig till en mer öppen person.
Älskade morfar, snart kommer jag hem till Melby! <3 "
Finaste morfar, hoppas att ditt första år i himlen har varit precis som du vill, vi saknar dig! <3
HANNA